Tarotkortens ursprung är höljt i dunkel. En rad myter och legender har genom tiderna vuxit fram. Kortens mystik ger naturligtvis ytterligare tyngd till deras kraftfullhet. Intresset för deras ursprung vaknade på allvar först på 1700-talet. Man känner inte till några äldre, bevarade skrifter om tarotkorten. Troligtvis har kunskapen kring dem överlevt genom muntlig tradition. Enligt vissa uppgifter har de använts i tusentals år. De sägs vara en sista spillra från det forntida egyptiska riket, eller till och med ännu äldre. De kan bland annat ha använts av det egyptiska prästerskapet i initiationsriter under pyramiderna. Enligt vissa uttolkare, utgör korten en berättelse om den väg varje initierad måste vandra.
Efter branden i det stora biblioteket i Alexandria år 646, kom Fez (i nuvarande Marocko) att bli den intellektuella huvudstaden i kulturområdet. Många lärda människor från olika delar av världen kom samman och behövde hitta ett gemensamt grundspråk för att kunna föra den gamla visdomen vidare. Det ska ha lett till en bok, vars innehåll överfördes till korten, troligen för att kunskapen inte skulle röjas av utomstående eller gå förlorad. Korten kan också ha skapats av de lärde som ett minnessystem för att ta fram kunskap.
Enligt olika teorier har korten under medeltiden förts till Europa antingen av zigenare, tempelriddare eller de muslimska morerna. Enligt ytterligare en annan teori skall tarotleken ha skapats i Europa av albigenserna, en gnostisk sekt verksam i Sydfrankrike på 1100-talet. Korten ska ha utgjort ett fördolt sätt att förmedla kunskap som stod i strid med den etablerade kyrkan.